Första hjälpen vid psykologisk kris

Den senaste veckan har vi nåtts av nyheter som handlar om krig i Europa. Under veckan har allvaret dag för dag också på olika sätt kommit närmare Sverige, där vi nu får besked om att det svenska försvaret återigen rustas upp och att vi har en tid framför oss - en flera års lång period - med detta förändrade läge att förhålla oss till.



Lyssna på poddavsnitt "När livet förändras" här.





Att känna sig orolig eller fundersam är helt naturliga reaktioner när svåra saker sker.

Att känna sig trött, ledsen, arg eller irriterad är också helt naturliga reaktioner. En del av oss skulle också kunna få ont i huvudet, känna oss lite illamående eller oroliga i magen, kanske få svårare än vanligt att samla tankarna eller att alls hitta en klok tanke där inom oss. Samtidigt så kanske vi tänker att vi ska klara av dagen precis som vanligt, trots att läget just nu faktiskt inte är precis som vanligt.


Även om det som sker händer i ett land några timmar bort, även om de kanske - eller kanske inte - påverkar oss “direkt” (vilket verkligen är en definitionsfråga på många sätt) så påverkar det människor i vår omgivning och också vår värld, internationellt. Det är också helt naturligt att känna oroskänslor när du hör talas om att andra människor går igenom väldigt svåra saker, även om du inte känner dem personligen.






Det väcker olika känslor i oss - och det är möjligt att reagera (och inte reagera) på alla möjliga olika sätt. Min förhoppning med det här inlägget är att ge några ord till dig som just nu funderar över tillvaron, känner oro, undrar kring framtid.


När vi människor upplever situationer där våra tidigare strategier och sätt att möta världen inte längre räcker till, brukar man säga att vi hamnar i kris. Istället hamnar vi i ett läge där vi alltså behöver inse att det vi tidigare tänkte och trodde oss veta om världen, kanske inte riktigt räcker hela vägen.