Vem är din guru?

I våras fick jag frågan, när jag ledde retreat tillsammans med en vän, vem som är min guru.

"Nu är ju du min guru, när du leder mig på retreat. Så - vem är då din guru?"

Jag hade aldrig förut fått frågan eller heller blivit omnämnd som någon form av andlig ledare, även om jag förstår och senare förstått mer, av vidden i frågan. Jag kom av mig lite och svarade vad som kom spontant. Att flera av de kvinnor och några män som jag mött längs vägen, är de som bidragit med olika kvalitéer för att hjälpa mig i kontakt med mer av det som är sant i mig.


Ordet guru är sanskrit för en person som bringar ljus i mörkret - en lärare som med sitt sätt att vara, med sin närvaro, stöttar oss att bli den vi är innerst inne.


En tid efter retreaten i våras, då jag fick frågan, blev det väldigt sant för mig:


Gud är min guru. För den som inte är troende kan det låta rent provocerande att komma släpandes med ord som Gud, i ett sekulärt Sverige.
Och låt mig vara tydlig. För mig spelar det ingen roll om du är troende eller inte, eller vad du tror på eller inte tror på - alla är välkomna till mig på Akka. Här är det oviktigt om du har en tro eller inte - det som jag önskar dig är ett rum som är kravlöst, byggt på frihet - kärlek och frid. Inom ramen för det (och den ramen är stor, evig) är du välkommen med hela dig.


Gud är min guru. Med det sagt, lyssnar jag inte alltid på den röst som jag tror tillhör Gud, Universum, det högre. Jag går in i mitt mänskliga ego och vill styra, kontrollera, påverka i min egen takt och helt utifrån vad jag tycker passar. Jag håller fast vid lidande trots att jag vet, att kärleken är störst och att jag kan få vara kvar där - i friheten det ger att leva i hjärtat.


I det, är det såklart så fint och viktigt att