Den senaste tiden har jag så mycket känt på sorg - den individuella liksom den kollektiva. Den där sorgen över när livet idag, plötsligt ser annorlunda ut från så som det var igår. När livet är förändrat, från det vi önskade.
Just nu möter jag ganska många människor i kommentarer, PM eller mail - liksom personliga kontakter, som uttrycker oro och sorg.
Det kan handla om ökad oro och inre stress, utifrån det som sker relaterat till Coronapandemin. Det kan handla om relationen som tagit slut. Om den nära, som gick bort.
I det här klippet delar jag några tankar om att vara i sorg, relaterat till en personlig förlust - men också några ord om sorgen många upplever i tider av Coronapandemin. Jag ger också några tankar, till dig som just nu ger stöd till någon som sörjer.
Jag hoppas att inlägget både kan ge dig en förberedelse inför att sorgen inte alltid, enkelt tar en varm väg. Utan att du ibland i sorg, kommer att möta nya hinder och smärtor. Men att det också finns hopp - och ljus, att uppleva, parallellt. Jag önskar att inlägget kan ge dig hopp, om att livet går att leva vidare.
För det är viktigt: Sorg betyder också utveckling.
Så gäller även, när verkligheten blir förändrad på grund av ett virus. Så gäller även, när verkligheten blir förändrad av vilket skäl som helst.
Just i första skedet, är det dock inte utveckling du behöver ha siktet på, eller ens tycka om eller välkomna. I det första skedet, och kanske en tid till, ska du få vara i din sorg. Fly inte undan den, tillåt den. All kärlek! Tove Eloa
Socionom & kristallhealer tove@akkameditation.se