Relationer - härligt trassliga?

Jag har tänkt en del på relationer den senaste tiden. Eller, i ärlighetens namn - jag tänker på relationer hela tiden. Relationen med mig själv, den med något högre, den med naturen och den med vänner, familj och potentiell partner - i framtiden.


Men så har det inte alltid varit. En stor och lång del av mitt liv låg mitt fokus kring relationer på ett helt annat plan:

andras behov före mina egna. Med fem stjärnor i att hantera andras känslor före mina egna, lyssna in undertoner och parera andras behov och inte ens fundera över vart jag själv var i mig, eller önskade för egen del... Ja - så föll det sig så, att meditationen och andligheten - bland mycket annat - gav mig möjligheten att gå djupt med mig själv.


Jag möter många människor som kan berätta om erfarenheter av


- att ha missat relationen med sig själva,

- att inte riktigt tycka om hela sig själva - själ, tankar, kropp,

- att hela tiden vilja prestera mer för att känna sig värdiga,

- att bara känna sig komplett när hen är i relation med någon annan,

- att ha varit i relationer där man inte mått bra och kanske ändå inte förmått lämna,

- att inte tro sig vara värd magi i relationen med sig själv och andra,

- och så många fler scenarion! Hur ser det ut för dig? Trivs du i ditt eget sällskap? Förgyller de relationer du har valt in i ditt liv, din tillvaro eller skapar de drama och en känsla av att inte känna dig hemma? Parentes: det här med att känna sig hemma, är nåt att stanna till vid en smula!

Om du kommer ifrån trasslig bakgrund och har många erfarenheter av trassliga relationer - så kan det absolut vara så att ditt nervsystem och sociala register säger "hej och välkommen" till det bekanta/hemmalika även om det faktiskt inte är sunt.


Exempel: om du är van att käka sjutton kexchoklad om dagen och det känns som hemma... Så är det ändå kanske inte det du skulle vilja välja, om ditt beslut vore att inte äta sjutton kexchoklad. Även om kexchokladen är bekant både i förpackning, innehåll, smak och känsla.