Ibland är det som att jag har så mycket på hjärtat, att det tar helt stopp. Att jag istället för att börja formulera ord och meningar, dela med mig - går in i tystnad och stannar upp.
Kanske hör det ihop med den där idén som vi många har, att vi ska
vara "färdiga" med oss själva innan vi kan ha något att ge andra
säga "kloka saker" för att det ska ha värde för någon annan
att det finns något att "förlora" på att inte vara "perfekt"
Samtidigt som jag skriver, känner jag ju själv hur helt fantastiskt motsägelsefullt det är - att gång på gång, köpa de där idéerna och 'sanningarna' som kan vara vällagrade i sinnet. För med hela mitt väsen så menar jag ju när jag säger, att
du är komplett precis som du är, precis just i den här stunden
att din upplevelse, alla dina känslor och det du är, kan vara rena rama medicinen för någon annan
att det inte finns något att förlora - för 'förlust' är en illusion - i grunden har vi alltid, allt vi behöver.
Den senaste tiden har jag haft det intensivt - skriver jag och ler när jag formulerar orden. För ärligt talat - när är mitt liv inte intensivt? Hela jag är ju intensiv.
Att vara jag, är att vara eld-energi och flöde. Magiskt nog blir jag ändå ofta speglad som lugnet själv (i sammanhang av sharingcirklar/energiarbete/tantriska sammanhang). Och det är sant - jag har ju också den sidan, de kvalitéerna av stark grundning och stabilitet.
Jag älskar alla mina sidor - jag gör verkligen det. Jag älskar min snabba hjärna, mitt mod att leva lustfyllt och modet att titta på mina skuggsidor. Jag tror också, att det är just därigenom som jag har en plattform som är stabil i mitt möte med dig. Att jag lever livet, fullt ut. Inte backar från sorger, skam, skuld, olust, ilska - hedrar den. Lär av den. Förlåter mig själv när jag går snett. Hyllar mina läranden. Tackar för gåvorna. Och hedrar upplevelserna, liksom mig själv. I alla fall allt mer.
Ibland kan jag undra, om du som följer mig tror att jag lever ett liv som alltid skimrar av lätthet, ett liv som saknar motgångar?
Låt mig ta dig med på en resa, för att nyansera lite.
~Uppvuxen i en familj med mycket kärlek men också alkoholism inblandat hos en av mina föräldrar
~Förlorade en bror traumatiskt när jag var knappt 14, han drygt 25
~Kroppshat, självskadebeteenden, prestations- och bekräftelsebaserad självkänsla
~Avstängdhet i mig själv på många plan
~Depression/utmattningsperioder återkommande
~Begravningar så många att jag tappat räkningen
~Beroendeproblematik som tagit sig uttryck på flera sätt, med en så kallad 'botten' extra tydlig
~Flera svimningar med relativt svåra skador och kvarvarande konsekvenser därefter
~PTSD-diagnos och behandling så sent som 2019
~Just nu pågående neuropsykiatrisk utredning för ADHD, får se vad den landar i.
~Och flera saker, som vi tar en annan gång!
Varför delar jag det här? Därför att DU som läser och följer mig, också har din egen resa och historia. Därför att du ska få känna igenkänning eller hopp om att kunna skapa ett gott liv - även om livet bjudit dig på utmaningar.
Jag delar för att det finns hopp att hämta här - att kunna ha ett gott liv, tack vare olika ingångar i meditation, självmedkänsla, självkärlek, medvetenhet - i kombination med kanske energiarbete och healing - och när det behövs, sjukvård.
Jag delar för att det finns läkning att ge till dig själv - för att du kan få transformera sorg till livsfrön, bära lärande och leva vidare. Leva fullt ut, den du är - och hedra hela dig.
Vore så glad, om du ville kommentera något som väcktes i dig eller om du mailar mig privat, något som är levande i dig när du läser. Jag finns på tove@akkameditation.se
Vill också ge dig förslag på en meditation att sitta i, 15 minuter! Sätt dig bekvämt, tänd två ljus framför dig. Händerna kan vila i knät, handflatorna neråt eller fingrarna i ett mudra du trivs med. Rikta fokus på hjärtchakrat. Mantra sedan tyst inombords
Jag är lycklig Jag är kärlek Jag är ljus
När dina femton minuter har passerat, sätter du ihop händerna i bönemudra mot pannan, tackar, avslutar.
Varma hälsningar
Tove Eloa Socionom, prästinna & kristallhealer