Lever du hela dig?

Två år - vet ni att det redan har gått två år, sedan jag först öppnade cirkeln här på Akka Meditation. Från att aldrig, någonsin, ha lekt med tanken att guida någon endaste människa i meditation - sitta i cirkeln och möta dig. I ceremoni, sharing, healing, tystnad, alltet. Det kan fylla mig med förundran, vad som är möjligt att få uppleva när vi går emot våra rädslor. Bara tanken på att tala inför människor om det som var viktigt för mig i hjärtat, gav mig pulspåslag på nivån obehagligt. Bara tanken på att tala med andra människor om min tro, på något större - på meningen jag hittar i naturen och i vad jag kallar för Gud, universum, änglar och energier - månen, livets alla sidor som läranden. Bara den tanken, fick mig att tystna. Av rädslor för hur andra skulle se mig.


Men så hände något. Något gick sönder - föll, jag fick en chans att öppna för nytt. Ja - alltså faktiskt rent bokstavligt, så föll jag. Svimmade (ännu oklart varför) och föll hårt med huvudet ner i klinkersgolvet i mitt badrum. Avsvimmad, flera minuter. Vaknade kall, trasig - jag lovar att bespara dig alltför många detaljer. Men det tog mer än ett år, nästan två, för tandläkare att fixa min vackra tandrad och känseln att bete sig mer härligt, i min mun. Fram tills ganska nyligen, när jag tänker efter.


Inlagd ett dygn på kardiologen, för en koll av hjärtat (som mådde och mår toppen - såklart), ont och ganska skör, fick jag ett SMS av en vän och syster.


Lever du hela dig?

Nej. Jag svarade inte ens på hennes SMS, det som hon skickat utan att veta vad jag nyss varit med om, den morgonen. Tiden innan hade jag känt på att jag saknade mening, något var ofullständigt. Jag hade ett arbete jag trivdes med, fina kollegor, ett på många sätt rikt liv men inte helhet inom mig. Jag längtade efter andlighet och att våga dela den. Jag skapade tankar om att det inte skulle vara möjligt, att som socionom och med en anställning kunna integrera - leva de sidorna samtidigt, hela mig.


Den veckan valde jag att åka till en meditationskväll, det blev en kväll där jag fick uppleva en stark inre bild av mig själv i en viss setting, ett visst sammanhang. Det berörde mig djupt, och redan på vägen hem hände något i mig, att jag förstod att det var en öppning för mig att jag kunde få genom min röst uttrycka min andlighet, i cirklar. För att inte rädslodörren skulle slå igen med full kraft, var det lika bra att agera på en gång. Inom en vecka hade jag registrerat företagsnamn - och fått bisyssla godkänd av min magiska chef som stöttade mig innan någon annan visste, beställt några kuddar och mattor, kollat lokal och vips. Där satt vi. Eller - i ärlighetens namn var jag ju helt ensam i cirkeln den där första gången. Ha! Det var så fint! Jag minns att jag bäddade upp för alla platser, alla nio - har alltid känts rätt med små cirklar, f