Barn och kristaller.

För några år sedan besökte min son och jag tillsammans några vänner som behövde behandlingspersoner för en kristallhealing, i den kurs Dauri (min lärare) just då höll.

Sonen ville inte prova att få behandling, men han och hans då 4-åriga kompis var båda som förtrollade av alla stenarna som fanns i rummet.

Ett helt rum, fyra-fem bord, fylla av alla möjliga stenar. Små och stora, tumlade, slipade, råa. En väldigt vacker syn för stora och små ögon!

Min son fastande direkt för en särskild sten, en stor kula silverobsidian. Jag kollade prislappen och undrade om det kanske inte kunde duga med en något mindre kula?

Neeeej, det här var den som skulle till honom. Ett svettigt scenario för mammans plånbok och förnuft! Var det verkligen rimligt att lägga de pengarna på en sten till min son, skulle han ens använda den?

Men - så fick det bli.

Hans beslutsamhet var tydlig. Därför bestämde jag mig för att han skulle få ha den som sin. 100% rätt beslut, det är en sten han ofta återkommer till och hämtar mycket ur.

Den senaste veckan har min son varit sjuk, och behövt få både penicillin och hostmedicin, liksom smärtstillande. En riktig rysare för en annars pigg liten person, att vara så sjuk som han varit.