Att våga stanna upp för att expandera

Det är dags för mig att stänga cirklarna i det vackra rummet i Stora Salen på Orionskolan. I rummet där vi fått ha eldens transformerande kraft brinnande i eldstaden, rummet där jag höll min absolut första cirkel och har byggt upp alla möten med er - i cirklar och tidvis också enskilt. Kanske har du redan hängt med på det, att jag fattat det beslutet.

Ett beslut som vuxit fram, från att ha fört med sig starka tvivel - kan jag verkligen släppa en så vacker lokal? Rädslor: vad händer då? Kan jag verkligen ha verksamhet hemma? Får vi plats? Blir det för privat? Vad ska hända?

Till att ÄLSKA beslutet.

I början var det lätt att vara i Stora Salen. Jag packade alla mattor och kuddar, bar med stenar och ljus, grönska och ved. Öppnade rummet och energin för kvällarna, guidade och avslutade i lugn och ro. Varannan vecka hela första året, i princip. Sedan behövde jag glesa ur, för att hedra min egen energi parallellt med att jag gick in i nytt uppdrag som chef, i min anställning. Parallellt började det kännas lite svårare att få tag i lokalen de tider jag önskade, ibland och allt oftare var det dubbelbokat. Plötsligt var det inte längre lika lätt. Energin när jag kom in i rummet upplevde jag också förändrad - att jag fick arbeta en hel del på energiplan innan det kändes rent och varmt att öppna dörrarna.

Och jag tror på att det ska få vara lätt.

När motstånd dyker upp gång på gång, kan det ofta vara en signal på att vi behöver lyssna och agera annorlunda utifrån informationen.

Följa hjärtat.

Även om det betyder, att gå igenom alla farhågor beskrivna ovan.