Andlighet?

Jag vet att många av er som följer har en längtan efter, eller lever ett liv i kontakt med det ni definierar som er egen andlighet.


Jag tänker ofta på ordet, andlighet. Vad betyder det ens, att vara andlig eller leva ett andligt liv?

Om vi säger att vi kan leva andligt - menar vi då att ett oandligt liv går att leva? Att vi kan avstå från att vara del av det stora, fascinerande alltet - oavsett hur vi definierar det?


Och så begreppet andlig vägledning. Vad är då det? Är det att meditera, be? Ha en andlig vägledare som hjälper oss inåt, djupare?


Eller är den andliga vägledaren vårt barn som vill spela "bara lite till" på sin Xbox eller vår förälder som säger något, som triggar våra barndomsminnen och skapar sorg i nuet? Eller är det kroppen som tyst eller högljutt protesterar med smärta, när vi kör över den och går in i arbeten som kostar oss mer än vad de ger eller relationer som inte fyller oss med glädje?


Idag har jag inga svar till er - jag vet att ni har era egna inom er. Om de ens finns, de färdiga svaren.

Kanske är det bara fråga på fråga, som är svar nog?

Varm rekommendation är att dela dina tankar med en vän, som också fått fundera på frågorna i inlägget. Att dela och spegla varandra, lyssna i närvaro, är en väldigt fin övning för att stärka relationer och fördjupa intimitet.


Idag vill jag också tipsa er om en helt fantastisk sång av Bo Kaspers Orkester - "Floden". Hade helt missat den och idag på morgonen kom den på Spotify - oj så vacker!


Lyssna - kanske kan du gå in i den som meditation? Ligg stilla och lyssna, på varje ord och ljud? Sjung med? Eller rör dig som kroppen ber dig om, till musiken?


Floden

"Det rinner en älv, en sugande flod genom livet mitt Jag uppfylls av mildhet och frid när jag vadat uti dess mitt