Ritual och ceremoni.
Ord som får många hör till sagor och svunna tider - ord som saknar kläder, kött och blod.
Många av oss närmar sig idag ceremonier några gånger under livet - då i form av dop eller barnvälsignelse, vigsel eller begravning. Kanske med viss anspänning - kanske en tystnad i kyrkan, psalmer som vi är obekanta med eller som väcker minnen ifrån barndom eller stunder av sorg. Bröllop där vi fått uppleva firande av kärlek - och kanske sorgen över kärlek som inte blev. Hyllandet av kraften inom människan vid födsel och nytt liv - glädjen i att fira nytt - sorgen i att lämna över ett liv till döden och att gå vidare, utan att veta hur.
När du tänker efter, vilka ceremonier har du upplevt i ditt liv?
I mitt liv är ceremoni och ritual absolut välkomnande av ett nyfött barn, hyllandet av kärlek och tacksamheten i att ha fått möta någon, som gått vidare. Det är också - framför allt - att möta mig själv i att jag får födas på nytt, hylla kärleken i mig och tacksamheten att få lämna över, det i mig som inte längre behöver finnas kvar. Att få dö, och födas, dag på dag.
I ceremoni får vi stanna upp, låta tiden stå lite stilla - resa i det inre till tider vi upplevt och genomlevt. Nyligen och långt tillbaka. Det är då vi kan få hedra Allt, allt som varit och allt som är.
Genom ceremoni kan vi lära oss att leva med intention, stämma av med oss själva - vad är levande i mig nu? Likt nyårets önskan till oss att lämna bakom oss det som varit, och önska in nytt framåt - få göra ceremoni och ritual ofta, ett nytt år kan börja varje dag. En ny start finns möjlig, nu. Ett avslut, kan alltid få sin plats.
Det här är viktigt.
Det är en del av att vara människa som så många av oss inte längre har en given plats för längre - och jag vill gå så långt som att det gör oss sjuka. Att det får oss att tappa kontakten med vår inre kärna, när vi inte längre lyssnar.
Det är en del av att vara människa som låter oss hämta hem oss själva - i tider där vi (i alla fall jag) hänger mycket med mobilerna, Netflix, jobb och distraktion.
Det är just nu, just här, som vi kan gå in i gåvan av ceremoni och hedra att stanna upp en smula.
Jag vill bjuda in dig till ett 2020 i kärlek, frihet och frid. Ett 2020 där ceremoni får ta plats i ditt liv, där ritualer för självkärlek och hyllande av allt levande och allt som inte längre är det - får finnas. Det är att försonas med det som varit och öppna för mer av det du önskar i ditt liv.
Jag vill be dig att dela, kommentera och reflektera tillsammans med mig - vad är ceremoni för dig, har det en plats i ditt liv? Vilka frågor väcks i dig, vilka känslor?
Att dela är att hela. Varmt välkommen!
Tove Eloa
コメント